Föreningen Kvinnominne finns kring utställningen Efter tusen år av tystnad, som handlar om tiden

före de patriarkala religionerna. Vi arbetar för att göra kvinnans plats i historien mer känd och då

särskilt den del av historien som rör vårt eget område. Dessutom vill vi locka människor söderifrån till

vår del av landet.

Nu i samband med midvinterfirandet är det mörker och tystnad som är vår landsdels stora kvalitet. I

midsommartid är det ljuset, hällristningarna och kopplingen till gamla trosföreställningar med

gudinnor, völvor, nornor, vittror, skogsfrun och andra av trons och folktrons varelser, som är aktuella.

I midvinterfirandet för vi fram de gamla gudinnor som var förknippade med mörker och vi tydliggör

att mörkret en gång var heligt.

Det är inte svårt att förstå om vi tänker att många av livets stora ögonblick händer på natten. Då föds

och då dör de flesta av oss. Då sker mångas första sexuella möten och det är på natten vi växer. Ändå

förknippas mörker och svärta ofta med negativa företeelser som mörkermän, svartkonst, svart magi,

mörkrets furste, svartalver.....

Vi gjorde det genom att fortsätta traditionen som Earthheart startat med en introduktion i form av ett

kortare föredrag av författaren Gunilla Carlson, därefter gick vi ner till en plats i nipan där var och en

fick möta mörkret, sedan samlades vi kring en eld, sparad av den sista solstrålen som IngaMari

Solders fångat, - där vi sen dansade ut det gamla året och bar med oss ljuset i form av facklor i upp till

Markusgården. Därutanför såg vi en elddans med Manuel Bojén och barnen, samt iskonst av Lasse Abrahamsson.

Inne i Markusgården åt vi en varm soppa och ett bröd och sedan i danssalen deltog vi i dansverkstad

för alla åldrar ledd av Åsa Rockberg.

Riktig vinter med ymnigt med kallsnö och kyla under 20 minus förstärkte intrycken..

Vi bar ljuset upp från älven

Och detta kom vi in till från kylan! Stort tack till alla som bidragit till denna fantastiska upplevelse!

Anna Abrahamsson hade dekorerat detta !